Stinsen i Söderköping
Det är en samlingsplats, fik, bibliotek men framförallt min pappas favoritplats i livet.
Idag ringde Lollo som jobbar där till mig. Inte för att hon måste utan för att hon är en bra medmänniska.
Hon ringde för att säga att pappa glömt sina mediciner där.
Jag sitter på gräsmattan hemma på min gård och börjar gråta när vi avslutat samtalet.
Jag gråter glada tårar för att pappa kommit ihåg att hämta sina mediciner och för att det finns fina människor som gör saker för att det en självklarhet och inte "måste".
Hennes arbetsuppgifter är att jobba i ett fik, inte att ringa döttrar till gubbarna som fikar.
Så idag är det inte bara solen som värmer utan också medmänskligheten!
Tack
